All I want for christmas is chocolate.

TVÅTUSENELVA!

Under tvåtusenelva har jag, i kronologisk ordning:
Fortsatt vara väldigt kär i världens bästa människa.
Tagit en piercing som gjorde kaoz med mitt öra under en vecka innan fru sjuksköterska fick ta bort den med steriliseringsmedel och gummihandskar.
Kalasat i Jesushus på avlägsen ort.
Fira Kristin som fyllde arton först av alla, för att sedan ta hand om henne många svajiga torsdagsmorgnar framöver.
Åkt till Norge med far för att fara utför farliga fartfyllda backar.
Fortsatt kalasa hos världens bästa långdistanssambo i hennes fotbollshus.
Myst utav bara satan hos samma långdistanssambo och njutit av dennes pannkakslagarskills.
Gått på liten Håkankonsert och kramats till en vän med en bil med Svante, Kristin och Sofia såklart.
Spelat läskiga skräckspel och köttat zombies med bästevännerna.
Gått på kändisfest som en hippie från Taking Woodstock på andra sidan skogen med beerpong och dans till klockan fem. Var även tillsammans med Lara Croft under den kvällen, creds till mig.
Gått på liten föreläsning i och lyssnat på John Ajvide Lindqvist och hans fru som berättat om läskiga berättelser.
Haft utomordentligt Harry Potter maraton med Kristin och däckat som sig bör efter fjärde filmen.
Kalasat galet i hus i trollhättan med öppen bar.
Tagit en vända till Köpenhamn med mina musketörer för att fylla tomma sportbagar.
Firat påskvärmen på bästa sätt genom grillning på altanen i solen och kalas fram på småtimmarna.
Firat spontanvalborg i mellerud, med förfest och shots i ett hus och allsång runt en grill som agerade brasa i ett annat.
Blivit bjuden på bal på en herrgård för att fira Richards student. Bet sönder martiniglas och bröt tyst-stämmnings-isen.
Firat studenter i mellerud och uddevalla och hängt små champagneflaskor kring halsar.
Firat in sommaren med fyra fantastiska dagar på Siesta med Kristin och Sofia, små folkpartister, luffare, Jason Mraz och en jävla massa skåningar.
Gått på picknickfestivalen och lyssnat på kloka Navid Modiri.
Kalasat i tom lägenhet med sovsäckar och pizza på golvet.
Firat midsommar hos långdistanssambon med både proffesionellt och egenhändigt knutna kransar.
Sprungit runt på nattliga äventyr i och med Kanalyran i mellerud, utforskat rondeller, gömma sig för polisbilar bakom elskåp och äta hamburgare utan burgare.
Utforskat sommarparadis på Åland med Sofia och träffat syster under fyra mysdagar.
Åkt till annat sommarparadis i Lysekil med Richard och spenderade fem perfekta dagar tillsammans.
Firat födelsedagen med första utgången på bäste Backstage med gamla och nya vänner och okänt slut.
Sprungit runt som tusan i Trollhättan under fallens dagar, med vin i handen och väldigt utspridda umgängen.
Åkt på fullständigt makalöst fantastiska Emmabodafestivalen med Andrée, Kristin och Sofia.
Haft världens bästa minilyxfestivalvecka med min Karro, med diffus kaoskväll i uddevalla, Harry Potter och Way Out West. Allt i vinmarinad.
Spenderat en perfekt vecka i Paris med pappa, åt chévre chaud, drack vin och stämde träff med långdistanssambon i Montmartre. Trés romantique!
Direkt hemkommen från Paris åkte jag hem, vände och till Trollhättan för en kväll som började på Backstage, spenderades i Andreas lägenhet och avslutades..?
Fortsätt spendera awesome kväll efter awesome kväll på detta underbara BS och hjälpt baren på Strandgatan att tömmas.
Sett på när zombies köttats och druckit vin i sällskap av Andrée, Karro och Jesus och rullat runt på runda vinfötter på staden, vrålsjungit i bilar och efterfestat med norrmän i sommarstugor mer FAMOUS GROOOUUUSE, champagne och studsmattor.
Bjutit in till finmiddag och sällskapsspel, en afton som självfallet urartade på bästa vis.
Haft musketörskväll som bara vi kan med vin, ost och spel.
Ätit middag och druckit vin och drinkar i Göteborg med Kristin och Richard, åkt till Trollhättan för att fortsätta kalasa med fler vänner, jagat pillemarisk Kristin och sluta kvällen hos henne i Grästorp.
Åkt till och hälsat på syster i skåne och spenderat en dag i Köpenhamn med familjen.
Haft världens bästa vecka i Berlin med världens bästa klass och en och annan indier och zombie.
Spenderat efterlängtade helger med Rich och firat hans födelsedag på Wärs, även kallat den mest random kvällen någonsin med Sofia som vapendragare och kompanjon.
Startat Anonyma Tjockisar förbundet och firat detta med fantastisk musketörsskräckfilmskväll i Grästorp.
Sett alla Resident Evil filmerna någonsin under en skogskväll med Karro och Andrée och allas våran Köttis.
Kört en tvådagars med galen Backstagekväll följt av att göra Göteborg osäkert med Frida och Karro, för att sanningen är att krig dödar.
Spenderat en perfekt lyxhelg i Stockholm med Richard, hotellfrukostar, kingsizebed och badger i stadshuset.


Nu ska detta bara toppas med firande av bästevännerna, underbart och efterlängtat jullov och ett fullständigt fantastiskt nyår. Herregud, vilket bra år.

Paper Aeroplane

Allt som klassas viktigt runt mig stramar med blicken, lägger huvudet på sned, tittar på mig och säger att, har du en strategi? Strategi för att plugga, strategi för fritiden, strategi för framtiden och en strategi för att bearbeta dåtiden. Jag är arton år och förväntas ha arbetat fram en strategi för hur jag vill leva mitt liv fram till den dagen jag dör. Strategi. Det föraktas att ta dagen, livet, som det kommer. Då blir man klassad som en andra klassens människa, man är ingen elit. Allt ska ha en åtanke, ett praktiskt argument.

Kalla mig en misslyckad produkt av flumskolan, men allt jag egentligen vill är att kunna få göra de valen som gör mig glad, i fred. Kanske gör jag inga val alls, kanske väljer jag fel, väljer igen och väljer rätt. Hur ska jag kunna veta nu?

Now you're just somebody that I used to know

Så galet galet galet bra. Sorg över att det bara finns en cover av den på Spotify, men det går ju att rätta till på valfritt sneaky sätt. För musikmagi på den här nivån måste man faktiskt kunna ha tillgång till hela tiden.

OMFG.

Dessa människor är de bästa internetboende människorna någonsin. Konungar. All hail The GAG Quartet. Om du inte sett deras "Le Internet Medley" så sansa dig människa, in på tuben och bli frälst. Killen i lila tröja, shorts och flipflop glänser mest. Tittar på dom om och om igen och kommer förmodligen ha träningsvärk i ansiktet imorgon. Återigen och som sig bör, tipstack till bästeandrée, min musikguru och internetmogul.

It's just Chuck Testa!

Ojoj vad sorgligt fel jag hade när jag skrev att Ceremonials var bästa musikhändelsen. Ojoj.

Cosmic love

Florence and The Machine har släppt en ny skiva! Ceremonials heter den och måste väl vara en av novembers finaste händelser. Florence får mig nästan att bli troende och vråla halleluja med en hel gosskör bakom mig. Magiskast på plattan är för mig Remain Nameless och Bedroom Hymns, så satans mäktiga. Vem myntade uttrycket "gingers have no souls"? Florence Welch är tamigfan en av de mest själfulla människorna jag varit med om.

Ruby, don't take your love to town

I lördags firade jag halloween i Mellerud, kombinerat med hans födelsedag. Först satt jag och smuttade (okej då, halsade) vin på en vinglig stol lite obekvämt medan vänner vrålande spöade varandra på tvspels-NHL. Sedan gick vi vidare och jag fick för första gången utforska byns officiella nattliv. Jag hade skippat det där med utklädnad i tanken att jag skulle vara långt ifrån den enda. Men ack, så fel av mig. Väl där upptäckte jag att majoriteten av folket där inte bara klätt ut sig och gått stenhårt in för det, dom hade klädkoordinerat med alla andra också! Måste ha skett nån massiv hemlig skypekonferens jag missade innan. Summa sumarum blev alltså att jag fick stå där och skämmas i ett hav av människor vars utklädnad bestod av - nej, inte spöklakan eller jokern-sminkning - utan uppdragna jeans, rutig skjorta samt åtskilliga kilon hårvax. Vissa gick snäppet längre med en fet kedja i fickan eller en skinnväst. Och tänka sig, till och med musiken matchade utklädningstemat för kvällen, för på scen stod det snart tre dalsländska herrar som spelade rockabillymusik så den hårvaxblandade svetten sprutade. Okej, om sanningen ska fram så var det inte en maskerad. Det är bara vad jag försöker intala mig själv.

What can you do when the world has run away with you?

Shake the reins of hypocrisy
Do it now who are you trying to flee
Get on
Your train's about to leave


Ginger Ninja - Crying Shame

And if you were an ocean I'd learn to float

I skrivande stund sitter jag instuvad i bilen på väg ner mot Skåne för att krama min syster, hennes sambo och katt. I morgon spenderar vi en perfekt dag i Köpenhamn. Och sedan. Då. Då rullar jag vidare mot Berlin med min bästa klass! Anyhoo. I början av bilfärden tittade jag på Submarine som jag peppat att se ett bra tag nu. Finfin film, blev särskilt kär i pappan. Har nog en hemlig kärlek till dysfunktionella och lite småknäppa engelska familjer.

And I owe it all to you

AAAAAAAAAH! Jag såg precis de första två avsnitten av New Girl och älskade varenda liten nanosekund! Har nog definitivt hittat bästa hjälpen genom den kommande hösten och vintern.

Yeah, I'm losing my mind over thee

Visst trodde man att känslorna skulle lugna sig efter ett tag
Inte svalna, bara sluta vara så brusande
Bullshit.

Dom blir bara starkare och starkare ju säkrare man blir.

A Decent Life

Ikväll, medans så många andra är på Liseberg på Håkandejt, sitter jag hemma med tända blockljus, P3 i bakgrunden och datorn som tampas med Randie om mitt knä. Slösurfande blandas med musik och bokläsning (i illegalt format) och jag är lika nöjd som Randie, som kurrar ungefär lika mycket som en ryss förmodligen gör efter att ha fått i sig en riktigt fin vodkaslurk. Borde egentligen finputsa hushörnen för imorgon bjuder jag på finmysmiddagsfest-tillställning, men äh. Alla vänner är festivalmänniskor. Jag tror dom överlever (mitt mantra: har man gått på festivalbajamaja klarar man allt).

Little stereo

No thought of him as it was done, a clean execution

Cool like the ocean
Burned like a summer home
Fooled by the notion
That the sums don't add up at all 


- Silversun Pickups, Three Seed

A kiss with a fist is better then none

Efter mina fyra första skoldagar på sista året är jag redan less. Vill bara dricka för mycket vin och dansa hur fult, snyggt, fånigt, sexigt jag bara kan till denna låt. Bästa bästa Florence Welch, vill du vara med?

Amour comme un boumerang

Redan är jag helt kär i Paris. Alldeles huvudstupa. Men visst är det vemodigt att vara i staden det står skrivet att man ska besöka med sin kärlek, utan sin kärlek. Rätt som det är värker det till av saknad, aj. Istället dricker jag vin och äter creme brulée. Med vaniljsmak.

Un paraplui pour deux

Igår fick jag reda på att jag ska spendera sommarlovets sista vecka (helläskigt förövrigt) med att strosa runt i Paris med min pappa. Dricka vin, äta ostar och baguetter, croissanter och café au lait, snegla på fransmän och utbrista "oh, c'est merveilleuse!" åt precis allt.

Dance like no one's watching...because, they're probably not

Så andlöst vackert.

Return To The Past

Ibland kommer jag på mig själv med ett behov av att läsa om mina egna texter jag skrivit för ett tag sedan. I tider av förändring händer det ofta att man går vilse i virrvarret av tankar som bara trasslar till sig ju mer man tänker för sig själv. Då är det bra att gå tillbaka och slås av sin egen klokhet. Dagens tips, dagens tips, lalalalala dagens tips!

Me gusta la mar, me gustas tu

Endless stories turn into memorable memories

Känslan av de senaste dagarna, ett lugnet före den annalkande stormen. Åkte först med bil några mil där radion endast kunde få in sport av någon mystisk anledning. Blixtvisit i pyttestuga alldeles vid Jon Ajvide Lindqvists Kapellskär, passande eftersom jag råkade läsa Låt de gamla drömmarna dö just då. Drömde mardrömmar tre nätter tror jag. Färja med en frukostbuffé vars storhet Sam, Merry och Pippin skulle bli knäsvaga av, det är jag övertygad om. Sedan framme, på Åland, för fyra dagars inblick i Sofias sommarparadis. Att det senare visade sig att min syster bodde på gångavstånd var ju bara världens finaste plus i kanten. Lugnet före stormen alltså. För igår satte jag mig ner på min brygga i min skog vid min sjö och försökte vira huvudet kring de faktum att jag satt där som jävligt snartonåring (ett uttryck som jag längtat efter att få använda ända sen Andrée myntade det), en smula förvirrad men mest pepp på nästa sväng i livet, samt en månad jag snart ska glömma.

Vart jag mig i världen vänder står jag här med tomma händer, längtar efter något som kan rädda mig

Nu har dom har (äntligen) gjort det igen, och för varje gång visar dom varför dom är värda att älskas obegränsat. Scenen med handdockan och örnen alltså JAG AVLIDER med musiken som samtidigt rusar iväg och exploderar! Jag tror jag hittat det som kan rädda mig.

I had love to spare, and it was meant for you

Ibland undrar jag om du tänker,
Lika mycket som jag.
Förmodligen inte, men,
Det är nog bra.

Jag fladdrar lätt iväg upp i det blå,
Eller fastnar och dras neråt.
Tillslut ser jag att du står kvar där,
På fast mark.

Håller mig ankrad.

Broken Boy Soldier

"Flumskola för mig är en skola som som är så inkörd på mätbara resultat och betyg att man inte låter individen utvecklas till sin fulla potential – utan bara dit skolan vill. Flumskolor är skolor som inte ens märker att barn stannat i utvecklingen, så länge de inte stör i klassrummet. Flumskola är skolor som tror att skolk i betygen kommer förmå olyckliga barn att skolka mindre. Det finns inget flummigare än människor som tror att ordning och reda och hårdare tag är universallösningen på alla problem."


- Klokaste Underbaraclara om allas vår utbildningsminister. Räds dagligen av att han innehar den positionen.

Slipping out to have a cigarette with someone else that he'd never met. Ask her if by the way, would you like to run away?

I slutet av veckan, efter alla mil än hit än dit, och efter allt jag mer eller mindre leende tar mig an slutar jag mest som en inspirationslös hög nånstans. Allra helst i min favoritfamn. Även om framtiden är mer eller mindre oviss orkar jag inte mer. Jag vill kasta av mig ansvarskostymen på heltid, har aldrig varit så utmattad som nu. Snart hittar jag nog tillbaka och fortsätter fylla mitt lilla krypin i cyberspace med trassliga texter och magiska musikrader. Snart.

Fun fun fun fun

My guide to an escape

Florence Welch

Andrée, min bästa musikguru, har gjort det igen. Senast i raden av alla smått fantastiska band han fått mig att öppna ögonen för är Florence & The Machine. Ofta är det så att jag hört talas om bandet innan, men inte förstått grejen eller inte riktigt fastnat. Men så säger han nåt och pang, bom, tjong i tjoffalongen, jag är fast. Vad jag vill säga med detta är väl mest att alla borde ha en Andrée i sitt liv. Det blir nämligen ett väldigt mycket bättre liv då. 

To give ourselves to sentiment when our time is oh so short

Here we are buck naked baby
But where should we begin
When it's not the flesh we're after
But the howlin ghost within


- David Gray, Draw the Line

When you're sky high, fighting off the spaceships

Har haft en av årets hittills bästa helger. När människorna runt en dansar i raveränder smittar det av sig. Man ser alla runt sig, över sig, under sig, säger högt att "JAG MÅR SÅ JÄVLA BRA JUST NU". Inser att, det är ju såhär livet ska vara.

Unborn lies covering up the truth, so many promises gone by

Trött på att analysera och hitta underliggande betydelser i allt
Den underliggande betydelsen i livet är ju liv
Inte vet

Slipping out to have a cigarette with someone else that he'd never met. Ask her if by the way, would you like to run away?

Markant avsaknad av allt kreativt just nu. Inspirationen finns inte och motivationen är styckmördad. Måste-göra-saker samlar sig på hög, jag rycker på axlarna och vänder mig om. Vill bara att livet som jag älskar det ska börja på riktigt och pågå hela tiden, runt mig omkring mig över mig under mig i mig. Nu smälter i alla fall snön och igår sjöng jag mig hesare tillsammans med Håkan på en liten spelning i Uddevalla.

(bilden hittade jag hos åsiktsblogg, vartefter hjärtat snörpte ihop sig)

I love you so much it's retarded

In spaceships, they won't understand

Bästa tipset för halvt opeppa stunder:

1. Leta upp Last Nite med The Strokes.

2. Tryck på play.

3. Vid 1.58, blunda, njut, och gör din mest psykadeliska flumdans.

If I don't live today, then I might be here tomorrow

Med den underligaste träningsverken jag varit med om är jag tillbaka i min skog. Har en känsla i magen, i mellangärdet liksom. En sån som pirrar till med både jämna och ojämna mellanrum. Börjar nog äntligen komma till insikt om framtiden och hur helt fantastisk den kommer bli, både den snara och den i fjärran. Vissa saker är jag helt oviss om. Jag har att välja mellan att grubbla mig snurrig eller att leva hur jag vill för stunden, inse hur fantastiskt jag faktiskt har det och istället dansa mig snurrig. Svårt val.

Tell the ones that need to know, we are headed north

Hej härifrån! Helt plötsligt är jag i landet där alla låter som glada packade bävrar med hicka och åker den bästa utförsåkningen jag varit med om. Men jag saknar min off-pist partner in crime..

Something Good Can Work

Varje torsdag innan klockan sex sitter jag med regelbundet återkommande fladderattacker i magen. Det är nämligen så att klockan sex varje torsdag släpper Emmabodafestivalen nytt. Emmaboda kommer bli min sjunde festival (om man utelämnar alla pyttesmå flumfestivaler med mina syskon), vad som kommer bli annorlunda från alla innan är dock sällskapet. Ja, det är sant. Småland, be ware, för i år äntrar de tre musketörerna. En annan femma är att vi alla kommer att vara 18. Tillsammans. På festival. Med ihopsittande camping och festivalområde. Med öltält. Fyfan vad fint. Nåväl, bandsläppen varje torsdag klockan sex var det. Varje vecka sitter jag alltså som på nålar men varje vecka har jag också blivit besviken. Följt av tanken att "nästa vecka, då måste dom ju komma igång..". Men så minns jag bandet som blivit utlovat sedan startskottet för Emmaboda 2011. Two Door Cinema Club. Och allt är bara värt det igen. Föreställer mig speciellt hur "I Can Talk" börjar med endast ett "a oh a a oh a oh a a oh" vartefter allt exploderar i ett moln av dans och eufori. Allt dom gör är eufori. Nu vill jag bara snabbspola tills det är juni.

18 Karat Gold

Idag är det ingen vanlig dag.
IDAG ÄR DET NÄMLIGEN KRISTINS 18-ÅRSDAG!
Grattis älskling, du är bäst. Mitt liv skulle nog bara vara en fjuttig nittiodel så dansant utan dig.

I've got's full stock of thoughts
and dreams that scatter
You pull them all together
And how, I can't explain
But You make my dreams come true
Daryl Hall & John Oates - You Make My Dreams

Rust & Golden Dust

Idag släppte Lars Eriksson sitt debutalbum. Ren eufori, som jag längtat ihjäl mig och drömt om hur underbar den plattan skulle vara och hur avsevärt mycket finare Sverige skulle bli med hans texter och röst som soundtrack. Idag är det här och det är på långa vägar den finaste musikhändelsen i år. I alla fall för mig.

In och lyssna för sjutton!

I can't change the world with melodies.

But i'll try.

IT'S A BEAUTIFUL DAAAAAAAY!

Tillsammans är vi vi, det är vad jag tror

Den Svenska Björnstammen. Dom blir bara mer och mer en del av mig för varje dag. Men dom vet inte om det. Den enda glimten dom förmodligen inte fått av mig är en uppsträckt hand i ett rum fyllt av kondenserade kroppsvätskor, skrik och ett unisont "så dansar vi till dansmusik igen..". I går natt drömde jag om dom. På en festivalcamping sprang jag omänskligt snabbt från alla mina vardagsproblem och eventuella konfrontationer. Grejen var bara att jag alltid kom fram till samma ställen, det fanns liksom ingen annan väg. Och i slutet av den, en pytteliten scen dold av långt ogräs och diverse skräp. Viljan till flykt ersattes av viljan att bara vara där när några likasinnade bakom mig frågar om jag också är där för att se Björnstammen. Och sen är det bara vi.

Det tror jag är grejen med deras musik. Det är inte meningen att den ska vara djup och med massa underliggande meningar hit och dit utan bara något så enkelt att dansa, glömma och vara glad eller rentav hysterisk och vårdslös till.

Jag är väl sansad nu när vi beter oss som djur
Vi är en mänsklig bur kan inte komma ur

The sticky stuff..

Fyfan vad fina dom är.

Sen är denna sjukt lik How To Say Goodbye med Paul Tiernan. Också fint. Men den finns inte på Youtube, bara massa halvdana webcam-covers. Mindre fint. Men han finns på Spotify, det är fint, särskilt albumet Belle. Nu ska jag säga fint en sista gång. Fint.

Träffad av splitter mitt i en mening

Typ så känns det nu. Tyckte mig vara redo för 2011 men tji fick jag.
Dubbla antibiotikakurer, exotic snacks och en jävla massa tranbärsjuice, fula myskläder, spellistan "another sunny day", böcker och dator samt en inställd helg. Fan.

Half The Size Of Nothing

"Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din"
Så sjunger Håkan Hellström till oberäknerliga bristande tonårshjärtans medhåll.
Jag har någon, jag vet kanske inte vem jag är men samtidigt vet jag också att jag vill vara min egen person och inte någon annans.
En person som känner och är nöjd med sig själv och som kan dela med sig av sig själv till andra.
Kanske ge bort en bit eller två,
Oviss om utgången men beredd att chansa.

Då chansningen är en dörr på glänt som när som helst kan flyga upp och blotta ett hav av möjliga och omöjliga utgångar.
Grejen är väl bara att våga lyfta handen och trycka ner handtaget.

Ibland skriver jag så invecklade metaforer att jag glömmer bort vad det var jag tänkte på från början.

Juste, att hitta sig själv var det ja.
Vissa letar efter den stora kärleken som ska göra en fullständig.
Andra Jesus eller Gud.
Meningen med livet eller Pythagoras sats.
I grund och botten ett komplemet till självet man finner ofullständigt. Man själv, ingen annan.

Vad är det som talar om för en att när man väl hittat den saknade biten kommer man bli hel och nöjd och fylld av harmoni över sin egen existens?
Har man väl börjat leta efter en sak är väl chansen rätt stor att när man vid upptäckten kommer ta upp sökandet på något nytt?
Något som då kommer göra ens kompletta själv ännu mer komplett. Komplettare.
En tävlan att bli komplettast.

Vissa vet nog inte ens om att de letar.
Lycklgt ovetande med spontana skratt på läpparna.

Climb up here with me and let's forget about sleep, and lay down

The Bluetones. Band jag nyupptäckt och inte kan sluta gilla mer och mer för att slutligen älska. Bandet flikar in Scott Pilgrim vs. The World med "Sleazy Bed Track" och det var där jag upptäckte dem. Älskar sånt, när man helt plötsligt snappar upp en låttext eller musikslinga ur en okänd låt ur en okänd artist eller ett okänt band. Känslan i bröstet när man går in på Spotify och söker upp artisten/bandet är som att hålla en nyckel i handen och låsa upp dörren till något man är menad att ta del av, menad att älska. Och det är något av det bästa och finaste jag vet. Samtidigt som det går hand i hand med en panikkänsla. För, hur oändligt många oupptäckta band där ute finns det då inte man inte ännu lagt märke till och vars musik nästan är ämnad till ens öron?

Happy new year, happy new year

Klockan är halv tolv och det är dags för raketerna. Efter instruktioner leder jag vägen till parkeringen vid badplatsen. Fel, den översnöade parkeringsplatsen. Vilket resulterar i hårda brottningsmatcher, snöbergsbestigning och herren på täppan. Skjuter fyrverkerier, kramar, kysser, håller händer, tar gruppbilder, pussbilder, älskar alla omkring mig. ÅH ord finns inte för hur perfekt den halvtimman var. Vi inser att tolvslaget är om fem minuter och halvspringer halvengagerat tillbaka till huset. Jag vet någonstans att vi inte kommer hinna så jag håller min iskalla telefon i mina iskalla fingrar för att hela tiden veta när gammalt blir nytt. Tjugotre femtioåtta.. Jag minns inte när vi tog varandras händer.. Tjugotre femtionio.. Vinglar lite i mina stövlar, varannan blick är på klockan.. Tolv. Stannar. Minns inte vad jag säger för att stoppa även dig men snart kysser vi varandra och jag vet att det är något som aldrig kommer att bli gammalt. Vi står kvar mitt på vägen, över oss fyrverkerier från olika hushåll, tills de sista kommit ikapp oss. Tillsammans går vi sedan tillbaka till huset där en av mina bästa nätter någonsin kommer fortsätta. Och jag kan inte sluta le.