torsdag 17 februari 2011

Something Good Can Work



Varje torsdag innan klockan sex sitter jag med regelbundet återkommande fladderattacker i magen. Det är nämligen så att klockan sex varje torsdag släpper Emmabodafestivalen nytt. Emmaboda kommer bli min sjunde festival (om man utelämnar alla pyttesmå flumfestivaler med mina syskon), vad som kommer bli annorlunda från alla innan är dock sällskapet. Ja, det är sant. Småland, be ware, för i år äntrar de tre musketörerna. En annan femma är att vi alla kommer att vara 18. Tillsammans. På festival. Med ihopsittande camping och festivalområde. Med öltält. Fyfan vad fint. Nåväl, bandsläppen varje torsdag klockan sex var det. Varje vecka sitter jag alltså som på nålar men varje vecka har jag också blivit besviken. Följt av tanken att "nästa vecka, då måste dom ju komma igång..". Men så minns jag bandet som blivit utlovat sedan startskottet för Emmaboda 2011. Two Door Cinema Club. Och allt är bara värt det igen. Föreställer mig speciellt hur "I Can Talk" börjar med endast ett "a oh a a oh a oh a a oh" vartefter allt exploderar i ett moln av dans och eufori. Allt dom gör är eufori. Nu vill jag bara snabbspola tills det är juni.

2 kommentarer:

  1. GE.MIG.SOMMAR. Tänk dig varma sommarkvällar, packade, springer omkring i shorts och linne, wayfarers på och det är festivaldags. Istället för nuläget; Ett svinkallt, grått/vitt landskap där man fryser häcken av sig så fort man ska någonstans och därför måste springa omkring i michellin-gubbs-jackor som får en att se ut som Big Mama. GE.MIG.SOMMAR.

    SvaraRadera
  2. Kärlek på dom! Förstår du hur underbar den här sommaren kommer blir eller? Vi kommer att vara så awesome att det nästan blir jobbigt att umgås med oss för att vi är så grymma.

    Å h h h l ä n g t a r s å !

    SvaraRadera