Indestructible

Alla skriker sig helt plötsligt hesa på snön. Vare sig det är lovord eller glada utrop får man aldrig tystnad tillbaka vid ett svalnande samtal där vädret blivit sista resorten. Jag gillar den dova känslan snön skapar i staden, då trafiken inte längre blir lika dånande. Knarret under skosulorna får komma fram och ingen annan än du och knarret existerar inte längre, om så bara för en stund. Jag gillar att ta en paus i snöskottning och brotta ner ens skottningspartner i närmsta snödriva. Komma in i värmen igen och dricka varm choklad. Jag gillar att låta snökaoset ställa in alla bussar och därför få stanna intrasslad bland täckena hela dagen istället. Se det ljusa i det där vita på marken istället för att bara vara inne och låta de bittra muttret ta över atmosfären. Det är en av mina nyilärda egenskaper jag prisar högst. Att kunna rycka på axlarna åt en sak, vända sig om och le åt en annan.

Leave this academic factory, you'll find me in the matinee. The dark of the matinee is mine

Idag är det enda ljusa från utsidan av en husvägg jag sett solen på ett rött tegeltak.
Vita fläckar från snö och efterhängsen frost.
Eller, jag tror att det var sol.
Såhär i efterhand minns jag inte riktigt.
Mörkt när man lämnar hemmet för några timmars ovisshet om världen utanför,
Mörkt när man återvänder.
Mörkt när man sover och mörkt när man vaknar.
Mörkt när man färdas och mörkt när man betraktar.
Mörkt när man blickar tillbaka.

Åh vad jag hatar mörker.

You are beautiful, Susie Salmon

"If I had but an hour of love, If that be all that is given me, An hour of love upon this earth, I would give my love to thee."


The Lovely Bones. Även om jag har många filmer kvar att se vet jag att denna film alltid kommer att vara något av det vackraste jag någonsin sett. Det är något sådant man sparar för sig själv och är noga med att inte ta fram för ofta. Man vill behålla det magiska och gör de utvalda tillfällena med den till någonting heligt man inte delar med någon. Jag tror alla har sådana vanor. Djupt privata, nästan som en helig ritual, fastän den kanske inte alltid är medveten. Man brukar ofta höra om de fula ovanorna medan det är de vackra vanorna jag tror avspeglar ens innersta. Något man bara låter ta fram ibland, i ensamhet. Någonting heligt.

Though my good times are just paying dues

Bild: Jack White, geni.

Take it as it comes and be thankful when it's done. There's so many ways to act, and there's many shades of black. The Raconteurs - Many Shades Of Black. Helt fantastisk text full av sanning man aldrig kan påminnas om för många gånger.

I wish that you were here with me to pass the dull weekend

You used to think that someone would come along. And lay beside you in a space that they belong. But the other side of the mattress and box springs stayed like new. What's the point of holding onto what never gets used? Other than a sick desire for self-abuse. Death Cab for Cutie - Your New Twin Sized Bed.

Längs med diket dansar vi till månskenssonat

Perfekta stunder djupt i skogen med vänner och alkoholhaltiga smilgropar tenderar att ha konsekvensen att ens tankegångar dagen efter inte riktigt är som de ska. Särskilt då ens underbara skola helt sonika bestämmer sig för att ha öppet hus där man ska locka potentiella ettor genom debatt om könskvotering. Själv skulle jag fallit som en fura för mina hesa anföranden och frenetiska darrande handrörelser. Men en sådan fruktansvärt underbar kväll är värd all ringrostighet i universum och världen blir trots allt ett lite gladare ställe med tre vänner som lyckligt dansar sig genom natten till morgonen än en värld där dessa tre vänner ligger och sover.

The Kiss

"It's the simplest thing. A kiss. It's a doorway to everything else. Promise, hope, a future with someone."

These are the days and the nights of these sweet humbling heights

Bild: Jag (Superman) på skridskor vintern 2008.

Livet, what are you doing to my head? Går omkring som en euforisk älva framkallad av lite för mycket absint i ett vinterland lika magiskt som när man var fem.

Enterlude.

Välkommen till detta blandband som nog mest kommer att handla om trassliga texter, musik och annat fint. Mest en plats som jag hoppas kommer att fungera lite som ett minnessåll som ju måste vara varje trassligt tonårshjärnas dröm. Nu trycker jag på play.