Paper Aeroplane

Allt som klassas viktigt runt mig stramar med blicken, lägger huvudet på sned, tittar på mig och säger att, har du en strategi? Strategi för att plugga, strategi för fritiden, strategi för framtiden och en strategi för att bearbeta dåtiden. Jag är arton år och förväntas ha arbetat fram en strategi för hur jag vill leva mitt liv fram till den dagen jag dör. Strategi. Det föraktas att ta dagen, livet, som det kommer. Då blir man klassad som en andra klassens människa, man är ingen elit. Allt ska ha en åtanke, ett praktiskt argument.

Kalla mig en misslyckad produkt av flumskolan, men allt jag egentligen vill är att kunna få göra de valen som gör mig glad, i fred. Kanske gör jag inga val alls, kanske väljer jag fel, väljer igen och väljer rätt. Hur ska jag kunna veta nu?

Now you're just somebody that I used to know

Så galet galet galet bra. Sorg över att det bara finns en cover av den på Spotify, men det går ju att rätta till på valfritt sneaky sätt. För musikmagi på den här nivån måste man faktiskt kunna ha tillgång till hela tiden.

OMFG.

Dessa människor är de bästa internetboende människorna någonsin. Konungar. All hail The GAG Quartet. Om du inte sett deras "Le Internet Medley" så sansa dig människa, in på tuben och bli frälst. Killen i lila tröja, shorts och flipflop glänser mest. Tittar på dom om och om igen och kommer förmodligen ha träningsvärk i ansiktet imorgon. Återigen och som sig bör, tipstack till bästeandrée, min musikguru och internetmogul.

It's just Chuck Testa!

Ojoj vad sorgligt fel jag hade när jag skrev att Ceremonials var bästa musikhändelsen. Ojoj.

Cosmic love

Florence and The Machine har släppt en ny skiva! Ceremonials heter den och måste väl vara en av novembers finaste händelser. Florence får mig nästan att bli troende och vråla halleluja med en hel gosskör bakom mig. Magiskast på plattan är för mig Remain Nameless och Bedroom Hymns, så satans mäktiga. Vem myntade uttrycket "gingers have no souls"? Florence Welch är tamigfan en av de mest själfulla människorna jag varit med om.

Ruby, don't take your love to town

I lördags firade jag halloween i Mellerud, kombinerat med hans födelsedag. Först satt jag och smuttade (okej då, halsade) vin på en vinglig stol lite obekvämt medan vänner vrålande spöade varandra på tvspels-NHL. Sedan gick vi vidare och jag fick för första gången utforska byns officiella nattliv. Jag hade skippat det där med utklädnad i tanken att jag skulle vara långt ifrån den enda. Men ack, så fel av mig. Väl där upptäckte jag att majoriteten av folket där inte bara klätt ut sig och gått stenhårt in för det, dom hade klädkoordinerat med alla andra också! Måste ha skett nån massiv hemlig skypekonferens jag missade innan. Summa sumarum blev alltså att jag fick stå där och skämmas i ett hav av människor vars utklädnad bestod av - nej, inte spöklakan eller jokern-sminkning - utan uppdragna jeans, rutig skjorta samt åtskilliga kilon hårvax. Vissa gick snäppet längre med en fet kedja i fickan eller en skinnväst. Och tänka sig, till och med musiken matchade utklädningstemat för kvällen, för på scen stod det snart tre dalsländska herrar som spelade rockabillymusik så den hårvaxblandade svetten sprutade. Okej, om sanningen ska fram så var det inte en maskerad. Det är bara vad jag försöker intala mig själv.