"Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din"
Så sjunger Håkan Hellström till oberäknerliga bristande tonårshjärtans medhåll.
Jag har någon, jag vet kanske inte vem jag är men samtidigt vet jag också att jag vill vara min egen person och inte någon annans.
En person som känner och är nöjd med sig själv och som kan dela med sig av sig själv till andra.
Kanske ge bort en bit eller två,
Oviss om utgången men beredd att chansa.
Då chansningen är en dörr på glänt som när som helst kan flyga upp och blotta ett hav av möjliga och omöjliga utgångar.
Grejen är väl bara att våga lyfta handen och trycka ner handtaget.
Ibland skriver jag så invecklade metaforer att jag glömmer bort vad det var jag tänkte på från början.
Juste, att hitta sig själv var det ja.
Vissa letar efter den stora kärleken som ska göra en fullständig.
Andra Jesus eller Gud.
Meningen med livet eller Pythagoras sats.
I grund och botten ett komplemet till självet man finner ofullständigt. Man själv, ingen annan.
Vad är det som talar om för en att när man väl hittat den saknade biten kommer man bli hel och nöjd och fylld av harmoni över sin egen existens?
Har man väl börjat leta efter en sak är väl chansen rätt stor att när man vid upptäckten kommer ta upp sökandet på något nytt?
Något som då kommer göra ens kompletta själv ännu mer komplett. Komplettare.
En tävlan att bli komplettast.
Vissa vet nog inte ens om att de letar.
Lycklgt ovetande med spontana skratt på läpparna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar