"If I had but an hour of love, If that be all that is given me, An hour of love upon this earth, I would give my love to thee."
The Lovely Bones. Även om jag har många filmer kvar att se vet jag att denna film alltid kommer att vara något av det vackraste jag någonsin sett. Det är något sådant man sparar för sig själv och är noga med att inte ta fram för ofta. Man vill behålla det magiska och gör de utvalda tillfällena med den till någonting heligt man inte delar med någon. Jag tror alla har sådana vanor. Djupt privata, nästan som en helig ritual, fastän den kanske inte alltid är medveten. Man brukar ofta höra om de fula ovanorna medan det är de vackra vanorna jag tror avspeglar ens innersta. Något man bara låter ta fram ibland, i ensamhet. Någonting heligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar