Indestructible

Alla skriker sig helt plötsligt hesa på snön. Vare sig det är lovord eller glada utrop får man aldrig tystnad tillbaka vid ett svalnande samtal där vädret blivit sista resorten. Jag gillar den dova känslan snön skapar i staden, då trafiken inte längre blir lika dånande. Knarret under skosulorna får komma fram och ingen annan än du och knarret existerar inte längre, om så bara för en stund. Jag gillar att ta en paus i snöskottning och brotta ner ens skottningspartner i närmsta snödriva. Komma in i värmen igen och dricka varm choklad. Jag gillar att låta snökaoset ställa in alla bussar och därför få stanna intrasslad bland täckena hela dagen istället. Se det ljusa i det där vita på marken istället för att bara vara inne och låta de bittra muttret ta över atmosfären. Det är en av mina nyilärda egenskaper jag prisar högst. Att kunna rycka på axlarna åt en sak, vända sig om och le åt en annan.