Med den underligaste träningsverken jag varit med om är jag tillbaka i min skog. Har en känsla i magen, i mellangärdet liksom. En sån som pirrar till med både jämna och ojämna mellanrum. Börjar nog äntligen komma till insikt om framtiden och hur helt fantastisk den kommer bli, både den snara och den i fjärran. Vissa saker är jag helt oviss om. Jag har att välja mellan att grubbla mig snurrig eller att leva hur jag vill för stunden, inse hur fantastiskt jag faktiskt har det och istället dansa mig snurrig. Svårt val.
Hej härifrån! Helt plötsligt är jag i landet där alla låter som glada packade bävrar med hicka och åker den bästa utförsåkningen jag varit med om. Men jag saknar min off-pist partner in crime..
Varje torsdag innan klockan sex sitter jag med regelbundet återkommande fladderattacker i magen. Det är nämligen så att klockan sex varje torsdag släpper Emmabodafestivalen nytt. Emmaboda kommer bli min sjunde festival (om man utelämnar alla pyttesmå flumfestivaler med mina syskon), vad som kommer bli annorlunda från alla innan är dock sällskapet. Ja, det är sant. Småland, be ware, för i år äntrar de tre musketörerna. En annan femma är att vi alla kommer att vara 18. Tillsammans. På festival. Med ihopsittande camping och festivalområde. Med öltält. Fyfan vad fint. Nåväl, bandsläppen varje torsdag klockan sex var det. Varje vecka sitter jag alltså som på nålar men varje vecka har jag också blivit besviken. Följt av tanken att "nästa vecka, dåmåste dom ju komma igång..". Men så minns jag bandet som blivit utlovat sedan startskottet för Emmaboda 2011. Two Door Cinema Club. Och allt är bara värt det igen. Föreställer mig speciellt hur "I Can Talk" börjar med endast ett "a oh a a oh a oh a a oh" vartefter allt exploderar i ett moln av dans och eufori. Allt dom gör är eufori. Nu vill jag bara snabbspola tills det är juni.
Idag är det ingen vanlig dag.
IDAG ÄR DET NÄMLIGEN KRISTINS 18-ÅRSDAG!
Grattis älskling, du är bäst. Mitt liv skulle nog bara vara en fjuttig nittiodel så dansant utan dig.
I've got's full stock of thoughts
and dreams that scatter
You pull them all together
And how, I can't explain
But You make my dreams come true Daryl Hall & John Oates - You Make My Dreams
Idag släppte Lars Eriksson sitt debutalbum. Ren eufori, som jag längtat ihjäl mig och drömt om hur underbar den plattan skulle vara och hur avsevärt mycket finare Sverige skulle bli med hans texter och röst som soundtrack. Idag är det här och det är på långa vägar den finaste musikhändelsen i år. I alla fall för mig.